itwasnice

LILLY anropar från London.
Äntligen funkar min dator. Äntligen äntligen äntligen.. ja har varit helt handikappad utan den känns det som. Inte för att jag har haft så mycket tid över att sitta vid datorn på. Nu ska jag berätta vad som har hänt hittills. Hoppas ni orkar läsa.

Jag anlände till London. Det gick väldigt bra! jag stalkade en tjej genom hela Gatwick för att hitta tullen/stället att hämta bagage på. Hon verkade fatta att jag stalkade henne för hon log lite medlidande ibland. Jag var SKITOROLIG för att möta familjen med sin lilla skylt. Skulle jag kramas/ta i hand/niga/kindpussas/HILFE?!  Men det visade sig att jag inte behövde vara orolig alls. Franny omfamnade mig och kindpussade mig som om jag var en familjemedlem, och sen beordrade hon barnen "go cuddle!" så jag fick kramar av dom också. Hon pratade oavbrutet hela vägen till huset och var hur trevlig som helst. Hon är fortfarande hur trevlig som helst, bara det att hon visat lite crazy sidor som te x: 1 - Hon ska förstora sina bröst om några veckor. Hon frågade vad jag hade för hon hade tänkt sig nåt sånt. 2 -  Hon är väldigt pedant. När jag försöker stoppa saker i diskmaskinen eller torka av bordet kommer hon alltid rusande och visar EAXKT hur det ska vara. Mitt rum är, efter två dagar, JÄTTEstökigt. Men eftersom det är mitt rum kan hon inte göra nåt. Jag ser på henne att hon lider :P 3 - Just nu har Sam 9årskalas. Jag satt och käkade med gästerna(Som inte bestod av familjen utan av små ungar,fjewh) Hon kallar oavbrutet ungarna för "my love" "my darling" eller "lovely".... hur hade det låtit om ens mamma hade sagt "min älskling" eller "mitt hjärta" till sina kompisar! Oh my...

När jag först kom till huset fick jag en rundvandring. Huset är JÄTTEFINT vilket är både bra och dåligt. Jag tassar runt på tå för att inte stöta till någon antik vas eller dylikt. Mitt rum (MINA rum kanske jag borde säga) är också jättefina. Jag har ett litet sovrum med en superskön säng. Väärldens varmaste täcke dock. Jag har ett rum med en träningsmaskin och pilatesbollar och en gästsäng där Elin kan sova efter utekvällar. Just det, det var Frannys one and only rule "you must NOT go home alone in the middle of the night. Elin, or one of the other girls must ALWAYS sleep here. I will be crossed if you come home alone". Jag blev glad över regeln, eftersom det lät vääldigt mycket som något min egen mamma skulle sagt. Efter rundvandringen fick jag i princip göra vad jag ville. Jag valde att spela nintendo med barnen. Jag märker att utvecklingen gått lite för fort för mig för jag fattade ingenting. Sen kom pappa Patrick hem och var allmänt jättetrevlig! Han lagade god mat som jag käkade med honom och Franny. Bums i säng, jag var exhausted!

På fredagen vaknade jag mer eller mindre utvilad och väldigt illamående av nervositet.  Jag fick mig en rundvandring i parken ihop med Franny, barnen och Alfie(!).  Alfie lyckades rulla sig i BAJS och sedan stryka sitt öra mot mitt ben. Imagine hur jag luktade resten av rundvandringen. Så jävla äckligt! Franny bad tusen gånger om ursäkt haha. Sedan åkte vi till supermarket så att Franny ska få ett hum om vad jag gillar för mat. Hon var jättestressad hela tiden för vid 1 skulle ett fett indiantält anlända till huset till Sams 9årskalas. Jag lyckades smita från att sätta upp tältet och istället träffade jag Elin nere i Wandsworth City. Det var SÅ underbart att träffa henne! Vi hängde i några timmar. Sen kom Elin till mig på kvällen och hängde lite till.

Hmm det känns som jag har missat något på vägen, men skit samma.
Idag, Lördag, har jag och Elin hängt i Londons hjärta. Oh yes, vi såg ALLT som finns att se. Dock har vi sett det innan men det är alltid kul att bli lite nostalgisk.Elin blev lite FÖR nostalgisk över en muffins inne på ett supermarket. Jag fick släpa henne därifrån. Det var inte lönt att köpa one day travel card som vi gjorde. Vi gick nämligen överrallt så nu är jag helt slut. Skulle egentligen gå till Elin och hänga där nu ikväll men jag stannade hemma av trötthet istället. Vi kände oss som coola icke-turister. Vi fick till och med hjälpa några olika turister med vägbeskrivningar (wow). Okej jag erkänner att en av dom letade efter Big ben (som vi befann oss tvåhundra meter ifrån, hehe). Jag och Elin började ta oss hem vid halv 7. Jag kilade hem (shiiiit va lång tid det tar att gå från elin till mig om man inte går genom parken vilket jag INTE vågar pga att den är HUUUUUGE och man går lätt vilse och där finns skummisar och babyätande rävar) och åt middag med familjen och gästerna (nämnde väl det här ovanför?). Nu sitter jag här... och det var allt.

Smågrejer
Här finns rävar typ överrallt. Inte för att jag har sett dom än, men Alfie skäller hela tiden vilket bara betyder en sak: Rävar på ingång! Elin såg en räv igår..  man ska tydligen inte lämna små barn ensamma i trädgården, just in case.

Elin har börjat tänka på engelska. Själv har jag gått bakåt i utveckligen och pratar svengelska med familjen. Dom tycker uttrycket "swenglish" är jättekul.. hmm.

Livvie gillar mig! YAY! franny sa att man märkte det på henne för om hon inte gillar någon så tittar hon inte dom i ögonen och säger ingenting. Blev därför JÄTTEGLAD idag när livvie kom nerspringande för trappan och skrek "LILLY LILLY GOOD MORNING" och sen drog ut mig i indiantältet för att leka pjätt. lovin it. Men jag är ändå lite nervig när jag är med barnen för dom är rätt stora och man vet inte riktigt vad man ska prata om. Lyckades iaf hitta Sams svaga punkt när jag nämnde Harry Potter. HAn började babbla på om allt som har med Harry potter att göra och jag kastade en flygtrollformel på honom så han tog ut armarna och skrek "IM FLYING".
 
Här finns AMERICAN APPAREL! WOW!

Challan: jag fick ditt sms men kan inte svara. Ska använda mina sista 6 SMS som nöd-sms tills jag får mitt nya simkort. Om jag hade kunnat svara hade jag svarart: "Babe! Jag saknar dig också. London är inte detsamma utan er tjejer!  Längtar tills du hälsar på. All kärlek till dig" .... ja och sen hade jag inte haft några tecken kvar så jag hade fått avsluta där:P 

Stina! fick ditt SMS också och tusen tack för peppningen som var well needed ( i keep saying it men finns det verkligen ett uttryck som heter "well needed?") Oh well. Jag saknar dig Stinkis <3

mamma: eh,,  ja du läser ju inte bloggen direkt så skit samma.