itwasnice

Första halvan på min gårdag va ganska dålig och det fortsatte imorse med min favoritsyssla (att inbilla mej att jag är halvsjuk och slappa framför tvn), sen kom jag på att london va väldigt soon och att jag endast va stressad och irrierad och jag inte har ngt ha på mej osv osv osv. Så jag ger upp min favosyssla och åker till stan. Dessvärre har alla affärer stängt och jag frågar mej själv vilken dag det är, vad är klockan? varför är jag i stan? Åhlens har öppet. jag går in och handlar tre par strumpbyxor. Jag ville köpa ngt nytt och detta var tydligen det enda jag tyckte att jag hade råd med. Fina var dom. Jag har sagt till challan att jag planerar att leva på henns garderob i london så nu satt det på sin plats att jag erbjöd henne att låna mina strumpbyxor. jag är en shysst tjej. Sen fick jag sms av Lilly. Vad jag skulle komma till i den här meningslösa textsnutten: Jag ska till london, jag har choklad och nya strumpor! Jag har absolut inget att klaga över just nu.


Det som gjorde dagen dryg igår var dock att det va måndag och jag skulle jobba, fast jag hade jobbat fredagen och helgen och dessutom försökt hinna med sådant man ska göra på helger samtidigt. Summa kardemumma: Mycket trött. Ville bara sura runt i mitt  lilla kök, ha lampan släkt och julbelysningen tänd, lyssna på mix megapols ost-tema och äta en låång frukost och undvika hysteriska sjuksköterskor. Men så är det ju måndag och då kommer en hjälpsam liten röda korset tant för att hjälpa till (läs: då kommer en störig liten röda korset-tant för att vara en pain in my ass). Om jag har fattat det rät ska hon hjälpa till med allt, typ den mer sociala biten som sjuksköterskorna inte hinner (prata med patienterna, gå ut och gå med dem, osv) men hon tycker tydligen att hon gör mer nytta i köket. DET TYCKER INTE JAG. Jag har redan tillräckligt lite att göra, brukar dra ut på det och planera så att det inte ska bli massa dötid. Hon förstör mina rutiner. Hon är jättejobbig. Hon stänger av radion som jag lyssnar på. Hon tänder i taket. Hon tar alla grejor jag nyss har plcokat undan och flyttar dem. HON PLOCKAR UNDAN FRUKOSTEN INNAN JAG ENS HAR ÄTIT, två timmar för tidigt. Hon gör mej så jääävla irriterad. Jag satte mej och fixade med beställningar som hon thank god inte har nån aning om hur man gör. Hon står och hänger i köket för att vänta på att diskmaskinen ska bli klar och när den är det kastar hon sej över den. panik. aaah. När jag va klar med beställningarna hittade jag ine henne och frågade ngn var röda-korset-tanten tog vägen och de sa att hon hade gått och jag drog en suck av lättnad och de frågade om jag behövde hennes hjälp och att de kunde kalla tillbaka henne nån timme till. Salivet i min mun klibbade ihop sej till en klump som jag höll på att sätta i halsen och kväva mej själv. Tack, men NEJ TACK, kraxade jag fram.
Så sen hade jag exak ingenting att göra och jättemånga timmar kvar tills fikan skulle va klar och radion va avstängd och lampa tänd och gårdagens mascara klumpade och kliade för allt va de va värda. Så jag börjar baka. Tänkte bryta mina vanor och göra ngt som inte innehåller choklad och satsade på syltkakor som blev extremt fula och dåliga och in kommer en liten underläkare. Skulle gissat på att hon va så ung som man kan va när man är färdig läkare, max 23, pratar med extremt pipig röst, sthlms-upplandet dialekt, och heter Määrta. "åååååhhhh" pep hon förtjust "va bakar du?". "Bara kakor" och måste vända mej bort för att kunna himla med ögonen i fred,orkar verkligen inte att hon stå här och beundra mina bakverk.
 Mä:"Guuud va rolig att baka!"
 Am:"Ja. HEHE"
"Du kan ju baka hur mkt som helst! Du har ju ingen tid att passa!" Ursäkta? Va det dissen för att jag har världen enklaste jobb?
"eeh ja..?"
"Gud va kul att baka..."
"jaa...."
"Bobby har inte kommit tillbaka...." Bobby va läkaren som visade henne runt. De skulle tydligen mötas efter lunchen men han hade aldrig dykit upp, jag sa att hon kunde gå och leta efter honom på våning 8 där kirurgerna har sitt kontor men det ville (vågade) hon inte. Hon påpekade bestämt att han inte hade glömt bort henne. Men jag ville inte direk ha henne i köket heller så jag försökte få henne att gå. kakorna va färdiga och hon frågade om hon fick ta en. och en till. och en till. De va ju som sag väldigt fula och jag ville inte direkt ge dem till patienterna eller personalen och förstöra mitt goda rykte men hon störde mej endå. fast hon var så sockersöt. Jag började baka en paj. Hon sa att hon hade bott i budapest och uttalade det som ordet "bud" och sen a och sen pest. Jag fick säga vasadu tre gånger och sen Jaha buddapest! detta hände tre gånger och jag lärde mej aldrig och istället lät det som jag dissade henne varje gång. Sen kom det fram att hon va 27 och hon fnittrade och sa att när ho va 19 vågade hon inte prata med 27-åringar. Okej? Se sa hon ungefär elva gånger "Undra var bobby är" och "guuuud va roligt att baka" ca 23 gånger och jag kände mej tvungen att fråga "Vill du hjälpa mej att baka" och när hon sa nej kände jag mej extremt dum som frågat en 27årig läkare om hon ville baka! Men sen går det några minuter och hon plcokat fram alla ingridienser till brownies och jag tittar på klockan med svettpärlor i pannan och så mycket tid har jag inte. Men hon tindrar i ögonen och säger "får jag ta med några hem då?". HAHAA!

Jag förstår inte varför hon inte bara kunde frågat VEM SOM HELST annan på avdelningen ifall de behövde hjälp, hon är ju läkare för guds skull! Jag ger kakorna till ett brandmöte och pajen till patienterna och browniesarna får gå till personalen för annars blir det ett jävla liv och varje gång jag lämnar köket känner jag mej taskig för att hon får stå kvar där ensam, fast hon säger "Guud va roligt! du är typ anställd för att baka! hihihi" gång på gång. Så är faktiskt INTE fallet. Men ja, jag  hade åtminstone nått att göra till skillnad från henne.
Huuuuuur som helst, massa klängiga männsikor och störiga läkarkandidater och sen fick jag ett sms från lilly som säger att hon måste stanna och hjälpa franny att packa till australien annars "orkar inte hon leva längre". Jag blev upprörd och läste upp det för märta som faktiskt tog fram sin läkarroll och sa att det var extremt dålig stil av henne att som vuxen säga så till lilly bara för att hon intr vågar säga ifrån.Sen började hon babbla på om att det var emot deras (muntliga eller skrifftliga) kontrakt och att lilly inte hade några som helst skyldigheter osv. Så jag smsade tillbaka kanske ine världens trevligaste sms men pushade för att hon skulle säga ifrån och därav de lyckliga sms jag fick idag där lilly sa att hon va en free bird samma dag som vi kommer :D

Så för att knyta ihop detta inlägg: Jag ska till london och lilly möter oss samma dag, jag har choklad och nya strumpor: Livet är allmänt bra just nu!


PS. Ang chokladet.............................. well, det visade sig att liv lätt vann denna tävling, rond 1, efter att inte haft nån kontakt med R. Å andra sidan har hon en ny kille nu. men vad har jag? det 'är knappast så att jag bytit ut choklad mot chips så som liv bytat ut R mot L.... Anntar att jag får jobba på den där chipsfronten....