Aga forever <3 (detta inlägget är inte så kul.. varning)

Aga är numera min vän! hon är vår strykerska (om det är ett ord) och idag räddade hon mitt ass. Francesca ville att jag skulle slå in lite julklappar till henne. Nu är det såhär att det tydligen finns många sätt att slå in julklappar, och Francescas sätt är INTE samma som mitt. Jag använder mycket papper och mycket snören och det ska va mycket julkort och stora texter med "GOD JUL" och tomtar och tjohej. Hon använder den mer spartanska stilen och snålar med pappret så man nästan kan skymta vad man ska på sånär som på en glipa. Nu visste ju inte jag det så jag började slå in, the Lilly way to do it. Hon kom ner i köket (som tur var pratade hon i telefon så hon kunde inte säga åt mig!!) och började göra om alla mina paket (disseeen).. okej det var bara två jag hade gjort men ändå. Hon klippte bort massa papper och sparade i en liten hög, till mindre julklappar. Sen skulle jag slå in sista julklappen, och alla vet ju hur svårt det är att slå in något som är stort och helt fyrkantigt (kan nåt vara mer eller mindre fyrkantigt?) utan att använda massa papper och fusk och trix så det är fint på utsidan men förjävligt undertill. Jag började så smått och det såg, ja..som jag skrev innan, förjävligt ut. Det var då Aga (Agatha typ) kom till undsättning och frågade om jag behövde hjälp. Sen slog hon in presenten så fint att det såg ut som självade santas little helper hade vart i farten. Sen kom Francesca ner och berömde mig för den otroligt fina presenten, och bakom henne såg jag hur Aga blinkade med ena ögat. I am forever thankful!
Nu fattar ni säkert inte hur detta kan vara en så stor grej, och verkligen inte nåt man skriver i bloggen. Men jag bara längtar efter att träffa er och berätta och illustrera med gester och grimaser hur denna berömda Francesca faktiskt är. Hon är en one of a kind, rellay! 
Jag blev lite lättad över att det inte bara är jag som tar fel på Sams och Frannys kläder ibland:P Aga gör också det, mehe.

Idag ringde telefonen två gånger när jag var ensam hemma och jag pallade som vanligt inte svara. Det blir alltid fel när jag svarar i telefon och jag fattar aldrig vad dom säger. Idag vågade jag inte svara i telefon lite extra mycket eftersom det var "Buckpitt" och "Hancock" som ringde.. why oh why har man såna efternamn ?

När Franny skulle köra mig till Lisa, vart unge named Martha som jag skulle babysitta idag, så skulle hon bara inom en affär på northcote road och lämnade mig i bilen. Hon bara "och när jag kommer trycker du på den knappen för då låser du upp dörrarna", "because I wont let anyone come and get you"... tror hon att jag ska bli kidnappad på nortan (northcot) in the middle of the day med hundratals människor strömmande förbi. Alltså, snacka om överbeskyddande. 
Ja, för att återvända till att jag skulle babysitta  Martha. Det var PAIN! jag ska aldrig skaffa barn! hon är ett år och JOBBIG. men det antar jag att alla andra barn och är i den åldern. Ungjäkeln väger för det första jättemycket och har världens hängmage... Jag skulle mata henne och hon vägrade! jag försökte allt jag sett i filmerna "here comes the train" och "here comes the air plane" och so on ... men nej.. oh well. Jag gav henne en pumpa som hon lekte med i en timme medan jag snackade med viktoria i telefon och tittade på barnprogram. Sen gick vi en promenad i solen och hon somnade, phew. Det tog mig sådär 20 min att byta hennes blöja också! trodde man inte efter min sommar på ålderdomshemmet. Men gamlingar är mycket lättare att ha å göra med än bebisar, Ill tell ya. Nu ska jag ner och kolla på mamma mia och sen skriver jag  lite till om min ytterst intressanta dag.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0