lovely!
I fredags visste inte vi vad vi skulle göra. Det kändes inte som fredag när man satt där på starbucks och hade ångest över de ickeexisterande planerna. Jag gick hem och tog ett bad och ringde Viktoria som kom över. Vi bestämde oss för att göra revolt. Jag hade nämligen jobbat extratimmar i veckan och istället för extra betalt får jag MINDRE betalt eftersom tydligen var telefontäkningen hög.. pga mig, mehe.. :P Revolutionen gick bra: Jag tömde chipsskåpet och drack coca cola. Sen käkade vi massa choklad. Sen satte vi på ashög musik och dansade på köksön (som är lika helig för Francesca som en ko är i Indien). Sen spillde vi med vilje massa flingor och mjölk på köksön och jag tog lite tåsvett på bananerna (kom sen på att den enda som äter banan i denna familjen är jag).. sen kastade vi runt alla frukter i skålen och "råkade" kasta dom under spisen där det är fullt med damm. Vi la oss på Alfies säng (hunden) och lekte med hans hundben och sen låtsades vi tappa massa saker i golvet. Var jäkligt nära att jag tappade hennes älskade glasvas på riktigt och då hade jag blivit halshuggen. Det modigaste jag gjorde var att sno Francescas strumpbyxor och hade på mig dom hela kvällen. Hittade inga svarta i min garderob mehe. Ja, efter revolutionen tog vi oss iallafall samman och alla träffades hemma hos mig på krismöte. Elin och Malin och Ebba hade köpt med sig Malibou från andra sidan commonen. Ja, gräset är grönare på andra sidan. Här på min och Viktorias sida har vi bara en jäkla rugbyplan och ett café nero. Jag hatar café nero så det var ett minus, och rugby är jag inte så keen on heller. Vi satte på ABBA och började dansa och det bestämdes genast att vi skulle ut på klubb. Efter några drinkar dansade vi på köksön igen och huset var KAOS. Vi var som vanligt sena till tunnelbanan och fick springa ner till bussen som vi för en gångs skull hann med. Viktoria var sjuk så hon stannade i sitt lilla bo. Ebba skulle träffa pojkvännen (nej hon har inte skaffat en engelsman, det var hemifrån). Jag Elin och Malin drog till Walkabout där vi i kön fick höra att det var en pub och inte en klubb. Skit samma tänkte vi och kikade in. Den första låten jag hörde när jag kom in var en låt vi hade på studentflaket, http://www.youtube.com/watch?v=GmwS9MzNI6Y.. HELT OKEJ haha. Vi dansade som tokar till den underbara musiken. Dom spelade verkligen ALLA stilar man kan tänka sig och när Challan och Amanda kommer hit ska jag släpa med dom dit vare sig dom vill eller inte :D Några Brazzar dansade fram till oss och presenterade sig som "leonardo och fernando".. jag bara "oh then we can call you Leo and Feo (feo betyder ful på spanska och han var rätt..ful). Han fattade min pik men såg inte så ledsen ut. Han trodde nog jag skoja.. Malin lyckades få Leo som stalker och Elin fick Feo. Jag fick ingen av dom, phew. Dansade runt själv i mina gympaskor. Oh yes, jag orkade inte byta om till klackarna så gick hela kvällen i min klänning och mina vita sneakers. Efter ett tag kom Malin framdansande i panik och förklarade att hon mot sin rygg känt nåt man inte vill känna när en läskig fejkbrazze står och dansjuckar bakom sig. Jag dog lite inombords och vi flydde till baren. Där dök whatshisname upp. Han var en pytteliten colombianare som började bjuda oss på sex on the beach och cider. Leo dök upp vid Malins sida och beställde en drink till henne, och samtidigt som whatshisnamea drinkar kom så kom Leos drink och Malin fick stå mellan och ta emot båda medan rivalerna blängde på varandra. Vi flydde till tjejtoan och stannade där inne forever. När vi fnissande tog oss ut så vem stod inte och väntade på oss med 3 glas om inte whatshisname! Vi tog emot våra drinkar, svepte dom och sen flydde vi vidare till dansgolvet där whatshisname nr 2 trampar mig på foten så jag börjar linka. Whatshisname dyker upp och tittar lite sårat på oss men då kommer räddningen. En kille går fram till honom och byter några ord. Whatshisname försvinner fortare än kvickt och vi ser inte skymten av honom igen på hela kvällen. Vår riddare och räddare hade tydligen sagt "they're with us" och eftersom whatshisname var en sådär 1.65 och vår riddare var en höghus på 1.85 så är det inte svårt att lägga ihop ett och ett. Plötsligt skriker Malin att stället stänger om 7 minuter och vi dansar som dårar de sista minuterna av lycka och sen blir vi utkörda. Vi funderar på att "göra en Ebba" och kissa mitt i folkmassan på picadilly circus. Vi är nämligen på burstinggränsen men lyckas otroligt nog hålla oss tills vi kommer till clapham common. Där tappar Malin sin mobil i gräset, vilket hon ju kommer på 30 minuter senare när hon vänder fickorna ut och in på sin jacka och suckar uppgivet. Vi råder henne att gå och leta på morgonen eftersom det är på tok för sent att gå dit och leta. Dessutom var jag och Elin jättehungriga och skulle hem till mig på nattamat. Väl hemma kokar vi pasta och äter rester av fishfingers. Vem ringer inte då om Malin. Hon står ensam i clapham common klockan 5 på morgonen och är överlycklig över att hon hittat sin mobil, lyckligt ovetande om att clapham common är våldtäksmännens paradis. Vi påminner henne om att hon inte är the sharpest pencil in the box och hon börjar springa hemåt. Sen nån gång runt 6 däckar jag och Elin i min säng och jag bara älskade mitt liv en stund!
På lördagen slappade vi sönder. Jag och Vik åkte till sjukhuset och fick reda på att hon inte hade bihåleinflamation vilket ju var en lättnad. Sen träffade jag Elin och Malin på costa där vi satt och hängde.. sen gick jag hem till Vik och hängde lite till varefter jag gick hem och hängde lite till. Intressant dag.
På söndagen åkte vi till svenska kyrkan på julmarknad. Ja, nu var det ju såhär att vi anmält oss till att jobba på marknaden, GRATIS, vilket jag inte hade nåt med att göra men pga grupptryck hamnade jag ändå där på nåt sätt, och i ett randigt förkläde som fick mig att se ut som madicken delade jag ut kaffe (och te!!!) i 4 timmar till svenska julfirande människor. Efter två timmar hade jag lust att skrika "Hämta ditt egna jävla kaffe din tjocka kossa", till alla tanter som tjöt efter en. Det gjorde jag inte dock.. Elin hade så kalla händer att hon delade ut islatte och ryktet om islatten spred sig som en löpeld i salen och Elin blev fruktad.Jag fick gå efter henne med min kaffekanna och dela ut kaffe till alla som viftade efter Elin. I slutet hade vi så tråkigt att vi skojade till det lite. Istället för att leénde gå runt genom salen mellan borden började vi gå luciatåg medan vi nynnade på dart vader-soundtracket. Vi drog, med höga röster, massa skämt om hur vi ville att kyrkan skulle ta fyr så vi kunde gå hem. Jag tror vissa fattade budskapet om att de skulle gå hem och grabbade tag i sina kappor. När allt var över hade vi blivit lovade pyttipanna, men icke nej. Det fick vi inte om vi inte hjälpte till att städa undan! i helvete heller sa vi och gick därifrån. Det var ändå rätt mysigt emellanåt så jag kan inte säga att jag ångrar att vi gick dit. Här har ni oss förresten!
