sämsta kvällen!!

älskar att elin skrev i bloggen:)!

Hej, lillis här..
Ja nu kommer jag låta dramatisk men vill bara prata av mig lite om gårdagen för är lite emotinal för tillfället och känner mig inte så bra..  
Vi shoppade i 10 timmar igår.. det var skitjobbigt för vi tog NOLL paus. Jag lyckades köpa en skitfin klänning som kostade typ 800 spänn och som jag absolut inte har råd med egentligen PLUS att jag inte fick använda den för vi gick ju aldrig ut på kvällen. Dessutom var det impulsköp och visst att klänningen är skitfin men på mig ser den bara bajs ut.  Att vi inte kom ut berodde dock inte på någon annan än mig själv. Vi kom till clapham south vid 9, och klockan 10 skulle vi vara hos Ebbas kompis Mickaela på förfest. För mig tar det 30 min att gå hem från clapham south.. jag skulle alltså på en timme ta mig hem, duscha, sminka mig, klä på mig , äta och ta mig tillbaka. Jag började springa hemåt ensam i mörkret. Jag sprang och sprang och var så trött att jag inte orkade lyfta fötterna så jag snubblade på varannan gatsten. Jag lyckades dessutom, framför restaurangerna på bellevue road, SNUBBLA SÅ JAG RAMLAR. Hörde massa "how are u, u okay?" efter mig men hade inte tid att svara så jag kutade vidare och kom till den förbannade korsningen där bilarna kör som idioter. Ja nu hände det läskiga. Jag sprang ut i gatan utan att se mig för och nästa sekund har jag strålkastarljus på mig och hörde ett högt tjut av en biltuta och livet bara passerade revy framför mina ögon. Jag trodde jag skulle dö. Det var fantamig det värsta jag vart mer om någonsin. Bara insé att man ska dö och inte kunna göra något åt det. Eller, jag gjorde ju något åt det för jag fortsatte springa för brinnande livet och bilen missade mig med en meter. Föraren blev också livrädd och vevade ner rutan och skrek idiot efter mig men jag hörde knappt för jag var redan på väg hem och jag har nog aldrig sprungit så fort i hela mitt liv. När jag kom hem skulle jag hålla masken inför francesca och patrick men när dom frågade hur det var med mig så bara gick det inte. Jag började storböla.. jag grät och grät och grät och berättade och dom tröstade. Patrick blev så upprörd att han halvt förbjöd mig att gå ut igen. Han sa att om jag tyckte det var jobbigt att berätta för mina kompisar att jag inte skulle med ut så kunde jag alltid skylla på dom och säga att "my horrible family wont let me go out tonight".. det slutade iaf med att Francesca lagade mat till mig och gav mig vin och jag fick titta på film med dom i mjukiskläder. Elin var en riktig ängel och kom och höll mig sällskap istället för att gå ut med de andra tjejerna. Det blev faktiskt en jättemysig kväll.. och sen sov elin över hos mig och det är alltid lika mysigt att ligga och prata i mörkret och sen somna och vakna av att elin pratar i sömnen.

Övrig statusuppdatering är: Jag längtar hem så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det är S K I T att längta hem .. det suger och det är jävligt och jag hatar det. Jag längtar efter min familj och mitt hem. Och jag önskar att jag kunde vart hemma och kramat Challan  för hon är underbar !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0