itwasnice

Idag var första gången jag hade sån där hemlängtan att det knöt sig i magen..
Jag, Ebba, Viktoria och Elin har blivit ett litet Wandsworthgäng nu vilket är jättemysigt. Idag träffade vi även en tjej som heter Malin som också bor här i Wandsworth och som visade sig vara jättetrevlig. Det kändes bra, för nu är det alltid någon förutom en själv som är ledig och som man kan hänga med.
Vi var på Au Pairträff idag, vilket var en krystad tillställning. Så fort vi kom innanför dörren till puben tittade jag och Viktoria på varandra och tänkte "vi håller oss till vårt lilla gäng va?".. Vi slog oss ner med varandra och snackade. Jag och Malin broke the ice när jag slog ut hennes vattenglas över hennes jeans. Helt plötsligt freakade Marie (au pairledaren typ) ur och bara "nu ska alla blandas med alla, fruktsallad" (okej fruktsallad lade jag till själv)",så jag fick snällt hoppa bort till ett bord med andra tjejer.. dom var iof trevliga, och tyckte att skånska var jätteexotiskt eftersom dom kom från, hör och häpna, ÅMÅL (HAHA) och Linköping. Dom var trevliga, men ändå kändes det så jäävla jobbigt att sitta och behöva binda små vänskasband med massa svenskar som jag visste att jag typ inte kommer träffa ändå. Jag är nog bara en sån person.. jag gillar att ha mitt lilla sandbygäng och mitt baxiblegäng där hemma och tycker typ det är asjobbigt när nån utomstående ska vara med. Nu har vi bildat ett litet wandsworthcrew och jag tyckte det var skitdrygt när massa andra skulle försöka ta sig in,, fattar ni?  jag fick fett med hemlängtan då när jag satt där på puben.. kände bara att jag ville dra ett täcke över huvudet och när jag vaknade satt jag hemma i min soffa och käkade glass/choklad och kollade på film och skvallrade med tjejerna. Blev inte bättre av att jag kom hem här och kände mig liide oönskad när jag kom in i vardagsrummet för att hälsa. Äsh nu är allt lite jobbigt så jag ska sova. Godnatt