wonderwoman
känns inte så lönt att berätta om rånet eftesom jag redan sagt det till Challan och Amanda, vilka ju är dom enda som läser bloggen (amanda är ju tom medlem!) men jag gör det iallafall.
Jag och Viktoria satt helt fridfullt inne på Cafe Costa Coffee där vi alltid alltid sitter. Det har verkligen blivit (var jättenära på att skriva bliviGt men gud förbjude!) vårt stamcafé nu. Vi tar ALLTID samma sak också. Varm choklad med grädde och chokladpinne och en chokladmuffins (vit choklad) med hallon. Eller tar man en panini med kyckling och en varm choklad. Så enkelt är det. ooh iallfall så satt en man bredvid oss som inte hade beställt något utan bara satt och såg allmänt ensam ut. Bredvid oss satt också två tanter med sina handväskor hängda över stolen. OCH HEELT utan förvarning (för man förvarnar ju oftast när man rånar nån) så hoppar mannen upp, sticker ner handen i ena tantens väska och springer för livet uppför gatan. Min och Viktorias väskor låg slängda på stolen helt utfläkta så det var ju en jäkla tur att vi inte strök med. Åååh nu i efterhand så har jag massa coola tankar i huvudet om hur jag skulle ha hoppat upp och ställt mig i vägen för tjuven och hoppat i slow motion som dom gör i charlies angels och bara "hajaa" på hans hand så plånboken flög ner i tantens famn och sen skulle jag duckat (för han hade slått mot mig) och sen skulle jag .... ja skit samma jag hade ett coolt scenario i huvet iaf om hur det skulle stå om mig i nyhetern och sen skulle jag bli berömd. Om folk frågade hur det kändes att rädda tanten den där regniga dagen (30/9, nya 9/11) hade jag svarat "It was nice".
Jag var just på gymmet. Hoppas jag inte får samma träningsärk som challan har idag. På henne låter som om hon hade platsat på "please leave this seat for the disables" på bussen, vilket nog också är fallet. Keep it up kompis :P
