Nya tag

Klockan är tolv, jag lyssnar på Come give me löv med Teddan och jag är beredd att börja mitt nya rutinerade liv.
Jag känner  mej fridfull.
Visst jag tycker det är jätteskönt att gå en promenad direkt på morgonen (runt halv två), se att stegräknaren landar på 10 000 steg och sen gå och lägga mej på kvällen och konstatera att jag gått 11000 steg på hela dagen. Summa kardemumma: Jag har lyckats gå hela tusen steg resten av dagen! Vad gör jag då i mitt stillasittande? Jag har lärt mig ladda ner serier. Jag sitter vid datorn, laddar ner serier, tittar på dem, tittar lite på tv ifall datorn inte känner för att sammarbeta. Oh well. Jag gillar ju det här väldigt mycket, men något som jag gillar lite mer det är rutiner!

Imorgon är planen att jag ska gå upp klockan halv sju, bädda min säng på riktigt, alltså inte slänga över täcket utan plocka fram mitt royal-thai-överkast och kuddar och bädda ordentligt. Sen ska jag gå ut på en promenad, ungefär 70 minuter. Duscha, äta frukost, sminka & klä på mej och ta bussen kvart i nio. Möte på sjukhuset halv tio och kanske ett extra jobb. Sen ska jag gå ut därifrån och känna mej nöjd. Förhoppningsvis.

Helgen var väldigt lugn, i fredags fikade jag med challan och raggan, mykkket trevligt. Åkte sen hem till min faster och blev bjuden på middag och fick presenter. I lördags gick jag en sväng på stan med Sigge & rebbis, köpte paket till vår kusin och sen åkte jag och rebecca en tur till helsingör för att handla billig vodka. Väldigt snabb tur dock, hela 20 min spenderade vi i helsingör innan vi va tvugna att åka tillbaka igen. Morfar bjöd på "resturang" (och detta är en helt egen och ganska intressant historia, i korta drag: Morfar, mycket rik men frånskild och saknar därför helt köks-skills. Konsekvensen av detta blir att han äter sin lunch på en sjaskig resturang och sin kvällsmat på en lika trevlig pizzeria. Där sitter han i sina JL-pullovers och hänger med exakt sånna (fedeursäkta) äckelgubbar och tanter som du brukar se på pizzerior, du vet dom som brukar spela på harry boy och på enarmade banditer. Detta har de även lärt min morfar, som nu är med i gänget. Under hela måltiden satt hela gänget och smygstirrade på morfar som hade bjudit hela tjocka släkten och skrattade med när vi skämtade. Morfar känner självklart också personalen bra och ropade "Ameèd!!" när något behövde fixas. (dömma av "Ameèd"s utländska ursprung är jag ganska säker på att han egentligen uttalade sitt namn "Aschmed".... but whatever works...)) och sen spenderade jag kvällen med mej själv und das tv, igen.

Men som sagt, imorron är det nya tag! Vi får se hur det går... ska trots allt upp om sex timmar. Jaja! Heja på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0