itwasnice

Hej hallå dagboken!  (fras som sitter kvar sen bert-tiden... trevlig period det där, snusk i barnboksformat med bilder ser man inte alltför ofta). Liv påpekade att när hon uppdaterar bloggen mer än jag så är något fel.
 Egentligen är inte något direkt fel, det är knappast så att jag har brist på tid men jag har definitivt brist på saker att berätta. Plus att jag mejlar med sammanlagt 8 personer (som iförsig inte fått mejl på ett tag, förlåt!) och det hjälper inte heller.

OHWELL. Ska försöka berätta lite smått och gott och ointressant som hänt på senaste.

Where to start... Ålesund var nog senast jag umgicks med en människa utanför jobbet (ej kattis inräknat) och det är väl lite för länge. Dock har en tjej som heter Lisa (som vi tycker om) små-stalkat mej på senaste angående gemensamma powerwalks och (usch och fy) joggingturer (never gonna happen i detta bergiga land). Fast jag gillar ju mina ensamma promenader då jag drömmer mej bort, sist i sverige var det till norge och nu är det till sverige...såklart. Men hon är väldigt trevlig och utåt och framåt och uppåt och allt möjligt plus att hon har fått i uppgift att plocka mina ögonbryn och i framtiden slinga mitt hår, praktiskt med en vän som jobbar i spa!

Jag har anslutit mej till en "ogilla-Kristin-klubb" (ass.hovmästare), hon är en riktig liten lazy shit och jag har märkt att hon endast är söt och rar när man gör exakt som man säger. Ett bevis på att hon är lat: idag när vi hade lunch gav hon mej 16 bord, medans hon hade HELA 4! Hon går alltid omkring och småpysslar med lite meningslösa saker som inte behövs göras. Häromdagen började jag klockan halv sju på kvällen och när hon gick hem klockan halv elva sa hon att jag "bara" skulle plocka undan  och städa buffén, städa köket och fylla upp med nya bestick och tallrikar osv, sen skulle Relika ha dukat klart borden senast halv tolv då hon skulle gå hem. När klockan var halv tolv var detta iiinte gjort, det var fortfarande skit överallt och ingenting va uppdukat till frukost.  Eftersom Relika redan hade varit där i alla sina timmar var det jag som fick stanna. Ååh det var never ending story om något! Jag skulle duka hela resturangen själv - jag såg typ inte ens till andra sidan. När jag äntligen var klar (det tog ca 1,5 h) kom jag på alla andra sakerna jag skulle göra. Städa köket kallas anrättning men jag låtsades att jag inte visste vad det var och gjorde det andra och klockan halv två gav jag upp och gick hem. Nästa morgon var det såklart miljoner människor som hoppade på mej om allt jag gjort fel. Jag ville gråta.
Det är något jag inte gjort sen jag kom hit. Väldigt konstigt, annars har jag aldrig några problem med att klämma fram en tår eller två. Plus att det känns som jag alltid gråter när jag är utomlands. Antagligen kommer allt komma på en och samma dag. Jag är ledig imorron så det hade kanske passat bra...

Jag har haft frukost varenda söndag sen jag kom hit och ska enligt det nya schemat också ha det de kommande veckorna .Uppenbarligen är det lördagar de flesta går ut och det har resulterat i att jag... känt mej lite ensam. Tre fredagar har jag varit sjukt peppad och bokstavligt talat suttit på mitt rum, inte velat ta bort mitt smink, och väntat på att ngn ska ta med mej ut. Hur patetiskt är inte det? Förra fredagen var planen att jag skulle följa med ut,men det är inte jättekul att komma hem halv tolv, svettig och stinkande av matrester, och då börja förfesta när de andra började vid 7. Så jag tog på mej min nya dressman-tröja, gick snabbt ner i tv-stuen för att kolla min mejl och när jag kommer tillbaka är det full fest i vår hybel. Typ tio personer trängs i kattis rum och i hallen och toan och jag känner mej eeeextreeemt tråkig när jag går in på mitt rum och stänger dörren. Jag hade inte ens byxor på mej och jag känner inte enda som är där. Så det sög lite.

Idag hade jag "utvecklingssamtal". Det är ngt de sa att vi skulle ha på förra mötet, men jag har förstått att här på hotel union är det mycket snack och lite verkstad, iaf när det kommer till personalens fördelar. (I cafeterian hänger en anslagstavla med tre rubriker, de första är "dina skyldigheter som anställd på union", den andra är "viktig information till anställda" och den tredje är "Fördelar som anställd". Den tredje raden har varit tom ända sen jag kom.) Tex så skulle vi få internet på vår sida av huset, och varje gång man tar upp det så "är det på väg men fick lite förhinder påvägen" osv. Hur som, jag frågade om det idag (mest för att jag själv ville ta upp en sak)och Kari (en av hovmästarna) tog fram ett litet block och sa att vi skulle ta det nu. Sen frågade hon om jag visste hur frukosten gick till (DaaAAhhH) och jag fattade inte om jag skulle börja rabbla upp allting i ordning eller vad hon ville veta. Hur som helst, hon påpekade att jag hade haft 5 veckors upplärningstid (och still learning kan jag säga) och att man brukar få max en, och att jag behövde va snabbare. Allt detta visste jag redan. Ville mest veta om de tänkte avskeda mej eller sänka min lön eller liknande men det verkade inte va några sådana tankar. Och så sa jag att jag inte ville stanna till december. Hon sa bara okej och att vi får göra om kontraktet. Piece of cake! Och att jag måste prata med birthe... den andra hovmästaren... vilket jag aldrig vågar för hon verkar alltid så stressad, men nu har jag ia dropped the bomb och ifall jag råkar skjuta på det några veckor så kan jag säga att jag redan sagt det...

Kari alltså. Hon är verkligen underlig. Hon har en stram,grå knut i nacken och går alltid förbi och mumlar order till en och är aldrig sen med att visa nya tekniker för olika spännande uppgifter (typ som när man viker servetter, eller fyller upp med kaffekoppar, eller moppar golvet). Om man gör något fel är hon alltid där för att påpeka. Hon ler nästan aldrig. Men hon är ändå väldigt snäll. I början sa hon alltid "Gick det greit idag? Jag tyckte det gick greit!", en gång sa hon till och med "du är så flink amanda" (extrem komplimang, fast jag tror hon tog tillbaka den några timmar senare). Haha idag så skulle kattis gå hem klockan halv tre, men när hon är halv tre och hon ska gå säger kari till henne att stanna och kattis börjar jobba igen. Sen verkar kari ångra sig och försöker låtsas som hon aldrig bett kattis stanna längre och säger "Då går du klockan halv tre då, katrine". "Eeh nej det gör jag inte, eftersom klockan är 10 minuter mer än det..." svarar lilla kattis. "Äh! Fem minuter... gå nu!" säger kari då. Knäppis.

Venke, hovmästare nr 3, är tillbaka från semester i tyskland och jag har inte jobbat så mycket men henne, men hon känns lite som en miltiär. Snäll för det mesta men delar ut order som en miltiär och drar fram i resturangen med hökögon. Nu när hon kom tillbaka var det första hon påpekade att min kjol var för liten. Som om jag inte själv visste att den satt skitfult och hela tiden måste dra ner den för den kryper upp. Så frågade hon vilken storlek det var och det var inte jättekul att säga att det var 42 och att det inte fanns någon större. Men det skulle hon ta tag i och bla bla bla och beställde en ny i 44. Kul. Så fick jag den och ärligt talat märker jag ingen skillnad. Tro inte att kari kommer idag och säger att hon ska leta upp en ny till mej, och igen måste jag säga att jag har strl 44 och att det inte finns större,plus att det inte är lönt för en strl större räcker ändå inte till min rumpa och lår. Men det tror hon och ska gå och leta. Och sen kommer hon tillbaka och säger inget men ger mej bara en beklagande blick. Stackars lilla flicka som behöver strl 46. 46 liksom!??!  Om 44 hade suttit okej hade det liksom varit okej men att 44 fortfarande sitter HELT FEL känns bara... BLÄÄ. Då ville jag också gråta.
Så det var det.

Det känns som både kari och venke bevakar vad jag äter på lunchen. Så nu har jag iaf köpt ett gymkort. Faktiskt inte för deras skulle utan för min egen. Gymmet har ca tre maskiner jag kan använda. Men jag satt i någon roddgrej för några dagar sen och tänkte att det var piece of cake och när jag dan efter skulle lyfta ett TOMT vinglas fick jag nästan kramp och höll på att tappa det... Så lite tog det nog iaf J

WaZzuUp annars i norge?
- Chokladen är inte god. Ändå är det det landet som äter mest choklad per person och år i världen. Alla smaker är exakt samma som marabou, men förpackingen är annorlunda men det smakar inte samma. Lite trist för en person som mej.
- De älskar Paradise hotel. Det går på tv 24/7. Typ 2 timmar om dagen och det är även deras fredags och lördagssatsning. Nu har det även kommit en paradise hotel-skiva som det går reklam för de få gånger själva programet inte går på tv.
- De enda norska programmen som sänds förutom paradise är de som heter "Charterfeber", "semesternorskar" och "på tur" och alla handlar om dräggiga medelålders norskar på semester.
- Den billigaste vodkan på vinmonopolet kostar 226 norska kronor.
- I reklamen till norges motsvarighet till "fråga vad du vill 118 800" är det alltid korkade svenskar som ringer och frågar korkade frågor.
- Henning den lille spillevinken ska på audition i oslo till ett känt humorprogram här i norge. Jag hoppas det går bra för honom!

Som ni ser, den mesta av den här intressanta faktan kommer från tvn, som jag tillbringar mesta av min tid framför.

Det går bra här annars, egentligen. Jag känner inte att jag har någon supervän eller en speciellt innehållsrik fritid, ibland vill jag bara springa iväg och skrika högt högt högt fast det låter klyshigt men  det går desvärre inte här, men annars. Japp det funkar absolut.

Nu när jag och bloggen har catchat upp lite så ska jag skriva lite oftare. Vi trivs trots allt väldigt bra ihop!