itwasnice

Tillbaka i stockholm. Lämnade faktiskt skåne med ett leende på läpparna. Inte för att jag lämnade er, min bästa och min familj och så. Utan för att jag gillar mitt ny startade liv här uppe. Och dess utmaningar :) Blir en fika på Lidingö i morgon med andra barnflickor. På onsdag är det min födelsedag. Kommer dock inte firas men har träning med det nya laget då så det ska bli kul men mycket nervöst. Ska hinna fika med en annan barnflicka jag har raggat upp någon gång i veckan med. Härligt att få lite att göra. Och på fredag ska Terese visa mig utelivet med några från hennes klass. Det ska bli riktigt kul. Undrar bara hur jag ska få tag i dricka? Är det nu man ringer Rabi och ber om hjälp? ;)

Hade som sagt en fika med Ankan i Lund igår. Hade ganska höga förhoppningar inför den eftersom vi har pratat mycket i telefon och då har det alltid varit kul och haft en massa att prata om. Men ack vad jag hade fel. Gick ganska konstigt faktiskt. Pratade ganska mycket men var mycket tystnad med. För mig var den pinsam men jag tror såhär efter att han inte tyckte det. Han är en jätte lugn kille så han kanske vill ha en mer lugn stämning, till skillnad från mig som vill att det ska pratas hela tiden. Eller jag hoppas i alla fall på detta eftersom jag gillar honom, eller gillar killen jag pratar i telefon med. Men kändes liksom inte som att han försökte prata med mig. När det blev tyst fick jag börja prata igen, inget 50/50 som man brukar köra med. Utan han gick där tyst och ville knappt möta min blick.
Trodde att han inte skulle höra av sig efter vår lilla dejt eftersom jag trodde att han också tyckte den gick inte dåligt, men mindre bra. Så efter ett pepptalk med Lilly så skicka jag första sms:et och han svara som vanligt och skickade en massa sms. Hur ska jag tolka det? Efter att träffat honom och han ansträngde sig inte alls och nu uppför han sig som vanligt?
Shiit vad mina problem är små.. men jaja.

Håller tummarna för att två tjejer i Södra Sandby bokar sin resa upp till mig snart! :)