itwasnice

håhå jaja.. nu har Liv gått och fått körkort! GRATTIS!! jag är väldigt glad för hennes skull. Inte jättekul att gå ner till körskolan med henne idag dock. Hon skulle lämna tillbaka sitt kort och jag skulle skriva in mig. Körskolan kommer bli mitt liv nu de närmsta månaderna känner jag. När Amanda åker återstår bara mina ytterst upptagna vänner som jobbar och tränar flitigt och som jag nog måste våldgästa för att få träffa. Nej jag ska isolera mig på körskolan och ta igen allt jag missat när jag var i London. Jag tänker inte riktigt som andra. Många tycker jag har vart ute och upplevt världen (London = världen?) och är avundsjuka på det. Eller avundsjuk vet jag inte om någon är men de påstår iallafall det. Själv är jag avundsjuk på alla som varit hemma och upplevt nationslivet / jobbat / skaffat körkort. Jag ser mitt Londonkapitel som nån slags hinder för allt jag hade kunnat göra om jag varit hemma.  Förstår inte riktigt det. När jag väl var där njöt jag väl mycket? eller? minns att jag hade extremt roligt på våra utekvällar och små utflykter och biobesök om helgerna. Och jag skaffade vänner för livet vilket ju alltid är ovärderligt. Men samtidigt blir det ändå inte plus-minus-noll  (eller hur man skriver) när jag tänker på alla hundra gånger jag har varit nervös för att stiga innanför dörren till mitt eget hem eller haft söndagsångest så jag fått ont i magen. Och alla gånger jag har stått och sett glad ut framför Francesca när jag egentligen bara velat slå en stekpanna i skallen på henne och skrika att hon inte kan uppföra sig som hon gör och att om hon vart i sverige hade socialen head huntat henne!  Har ju som sagt växt upp med en socialsekreterare till mamma som alltid har hemska historier om hur föräldrar behandlar sina barn. Francesca hade vart ett skräckexempel i mamma ögon. Det är iaf skönt att kunna tänka "men tänk om jag vart i england nu och behövt dammsuga deras jävla golv och gått ut med derasCPhund som i slutet bet mig varje promenad och geggade ner mina kläder". Då känns det inte lika farligt att ligga i TV-soffan klockan 1 på eftermiddagen och kolla på ELLEN och känna sig ganska meningslös för världen.
Jag kommer sakna Amanda så himla mycket när hon åker!
Men i april (en månad typ) kommer Stina hem. Bra sak. Sen en månad senare kommer Anna hem. Bra sak. I samma veva fyller jag 20. Bra sak!
Nu har jag klagat lite och det känns lite bättre!